I vanlig ordning och min vana trogen kommer här ytterligare ett sent inlägg. Jag har varit väl inaktiv både här och på Instagram länge nu. Det har jag bett om ursäkt för tidigare, men hoppas återigen att kunna ändra på det.
För två veckor sedan var det dags för ett nytt bryggtillfälle och som utannonserat så bryggde jag en modern lager. Det är den fjärde upplagan av ett recept jag skrev och bryggde för drygt ett år sedan första gången. Jag har gjort smärre förändringar vid varje tillfälle, men inte lyckats pricka helt rätt. Den första upplagan är fortfarande den bästa, varför jag har gått lite tillbaks till ruta ett nu. Min uppfattning är att mycket kan härledas till vattnet och justeringen jag har laborerat med. Nu har jag återgått till den ursprungliga som finns bifogad härunder. En mer blygsam justering än tidigare och det återstår att se huruvida min misstanke stämmer. Jag tror att en provsmakning kan bli aktuell inom två veckor.
Normalt sett späder jag min färdiga vört med vatten innan jäsning för att nå 40 liter och kunna fylla två fat. Tanken var att jag skulle ha använt 6 liter vatten för att späda ner till OG 1.051, men när den landade där redan innan spädning fick jag helt enkelt strunta i det. I gengäld fick jag dock ut cirka 36 liter istället för mina uppskattade 34. Det kan i sin tur härledas till problemen jag har upplevt med volymmätningar, se mer här, som jag dock har kommit till rätta med nu. Däremot har jag inte alls kommit till rätta med mitt utbyte. Jag vet inte om det handlar om prestige eller varför jag envisas med räkna med en för hög brygghuseffektivitet. Till mitt försvar bör dock tilläggas att det endast är min tredje bryggning sedan jag fick kontroll över volymerna och att jag vid förra tillfället bryggde en dubbel-IPA där utbytet blev lägre av andra skäl. Till nästa gång får jag nog ändå krypa till korset och sänka mitt beräknade utbyte till 70%.
De sista graderna går så långsamt och jag brukar regelbundet låter den sista kylningen få ske i kylskåpet innan jästen pitchas. Vörten fick stå över natten och därefter pitchade jag en förkultiverad Saflager S-23 vid 11,5° C.
Klar fin vört i mätglaset och min nya hydrometer invigd.
Jag har som sagt bryggt detta öl vid tre tillfällen tidigare. Inför detta tillfället återgick till en snarlik vattenprofil som den vid första upplagan. Därutöver tog jag till First Worth Hopping istället för konventionell bittergiva och några mindre justeringar avseende de senare humlegivorna. Det återstår att se om önskvärd effekt har uppnåtts och jag ser verkligen framemot resultatet inom ett par veckor.
MegalodoN Brewing 