Utrustningsvård

Trevlig fortsättning allesammans!

Ett år och decennium till ända och ett nytt är påbörjat. Trots en extra lång julledighet fick jag aldrig till någon bryggdag, men hoppas på att kanske få till årets första bryggning kommande helg. Istället passade jag på att ägna mig åt något nog så viktigt, nämligen lite, vad som visade sig vara, välbehövlig utrustningsvård.

pH-mätare

Trots vattenbehandling har mitt pH-värde i mäsken legat allt för högt vid mina senaste bryggningar, och jag har inte kunnat förstå varför. Inledningsvis började jag med att ifrågasätta vattenrapportens riktighet. Det är som så att mitt kranvatten kommer från två olika källor som blandas, så jag begär vattenrapporter med jämna mellanrum för att hålla koll på förändringar ifall förhållandet mellan de olika källorna ändras. Jag brukar emellertid få som svar att de uppmätta värdena inte ska förändras nämnvärt, och har inte heller gjort så historiskt sett. Ändå var det den första felkällan jag kunde komma att tänka på.

I andra hand började jag tvivla på doseringsmängden av de salter jag tillsatte i mäskvattnet. Stämde uträkningarna för vattenbehandling överhuvudtaget? Jag kom dock fram till att så borde vara fallet, men att jag ändå inte kom ner i pH-värde kanske till följd av de maltsorter jag använt och riktade min uppmärksamhet mot att sänka pH ytterligare med hjälp av syra i mäsken. Härvid ville jag inte bara tillsätta syra, mjölksyra i mitt fall, på måfå och prova mig fram utan sökte efter riktiga formler för exakt uträkning. Jag fann vad jag sökte och räknade på hur mycket jag skulle tillsätta för att komma ner i önskat mäsk-pH.

Ledigheten började närma sig sitt slut och det såg inte ut som att någon bryggning skulle bli av. Tanken på mitt mäsk-pH gnagde dock fortfarande i huvudet och jag funderade på något som egentligen framstod som ett långskott, nämligen pH-mätarens riktighet. Anledningen till att det föreföll vara ett långskott är den knappa användningen, att den har förvarats i avsedd förvaringsvätska hela tiden och dessutom var fabrikskalibrerad för bara en kort tid sen. Eftersom jag ändå hade buffertvätska för tvåpunktskalibrering hemma bestämde jag mig att göra det.

Bilderna ovan visar pH-värde i samma prov före och efter kalibrering.

Kalibrering av denna pH-mätare, en Milwaukee pH 55 var förhållandevis enkel och även om det medföljde bra instruktioner så gav den i princip även dessa själv. Knappen för kalibrering hålls in till displayen visar ”CAL”, därefter placeras den i buffertvätskan tills displayen visar att den är klar, den placeras i nästa (om man tvåpunktskalibrerar) och när även den delen är klar återgår mätaren till normalläge.

Det återstår att se hur mitt mäsk-pH landar framöver, men förutsättningarna känns betydligt bättre. Generellt sett visar sig uppkomna problem ofta ha en simpel och greppbar lösning, där en enkel kalibrering troligtvis var allt som behövde göras i detta fall, i motsats till de åtgärder jag först kom att tänka på. Så till nästa gång jag hör galopperande hovar ska jag nog tänka hästar, inte zebror.

Termometer

För en tid sedan köpte jag en ny, billigare termometer från Kina. Innan jag ska börja använda den i skarpt läge, och rätta mig efter vad den visar behövde jag ta reda på hur väl den stämmer. Enligt specifikationen har den en noggrannhet på 0,5 grader. För att se hur väl den överensstämde behövdes en känd temperatur att jämföra emot, och där är kokande vatten det som finns närmast till hands. Vid kokning på spisen så försök hålla temperaturgivaren någon centimeter från botten, håller man den för högt blir värdet för lågt och ligger den mot botten så är temperaturen högre. På bilden nedan höll jag exempelvis min lite för högt.

En gammal känd sanning är att vatten kokar vid 100 grader. Det är emellertid bara sant såvida du befinner dig i en båt ute på havet, alltså en sanning med modifikation. Vattnets kokpunkt är beroende av lufttryck och därmed höjden man befinner sig på. Ett högre lufttryck gör att det går åt mer energi för vattnet att koka, det vill säga att en högre temperatur behöver uppnås. Visst kan kokpunkten variera av andra orsaker också, såsom väder och liknande då även detta påverkar lufttrycket. Denna skillnad bör dock vara försumbar i förevarande fall. Detta gör att man exempelvis inte kan koka ägg på Mount Everest, åtminstone inte på samma tid, enär man befinner sig så högt (8848 möh) och lufttrycket är så lågt att vattnet börjar koka redan vid 70 grader.

Kokpunkten vid en specifik plats räknas ut genom följande formel. Där T är temperaturen för vattnets kokpunkt och H är höjden i meter över havet på den plats du befinner dig.

T=100-(H/300)

Min kokpunkt 133,3 möh, vilket ger en kokpunkt på knappt 99,6 grader (100-(133,3/300)=99,55). Om man inte vet på vilken höjd man bor, sök efter närliggande sjöar på nätet. Lokalisering i höjd över havet brukar ofta anges. Google Maps har också en flik som heter ”Terräng” där höjder och topografi kan utläsas.

Det visade sig att båda givarna på min termometer överensstämde hyfsat bra, åtminstone bra nog med tanke på priset, och de låg faktiskt inom den tolerans på 0,5 grader som hade angivits.


Hydrometrar och refraktometer

Båda mina hydrometrar är hyfsat nyinköpta och har inte genomgått någon noggrannare kalibrering. Endast en enkel kontroll med kranvatten vid 20 grader har jag gjort, där de förvisso har visat 0 som sig bör. Refraktometern har genomgått en tvåpunktskalibrering, men för ett bra tag sedan. Förfarandet med tvåpunktskalibrering nedan är ursprungligen plockat från Gustav Lindh (länk).

För den första referenspunkten, den vid 0 används 20-gradigt avjoniserat vatten (batterivatten). I den bästa av världar skulle egentligen destillerat vatten ha använts, men noggrannheten med batterivatten är tillräcklig för detta ändamål. Jag tror till och med att vanligt kranvatten skulle vara bra nog.

Kalibrering av den högre punkten kräver att annat känt värde, 1.040 i mitt fall. SG 1.040 är detsamma som 9,994 ºP (Platograder), vilket innebär ett sockerinnehåll av 9,994 %, det vill säga i det närmaste 10 %. För mer information kring SG, Öschle, Plato och förhållandet däremellan se följande länk. Kortfattat gäller dock att SG visar hur mycket en liter vätska väger i kilogram, Plato är som sagt sockerinnehåll och Öschle är detsamma som SG fast bara de sista två sifforna eller (SG-1)*1000 och är den vanligare enheten på hydrometrar. En vätska av SG 1.040 skapas följaktligen genom att 10 gram socker löses i 90 gram destillerat vatten (10+90=100 och 10/100=0,1). För detta behövs en precisionsvåg, och har man en riktigt precis våg kan till och med 9.994 gram socker och 90,006 gram vatten användas istället. Jag använde som sagt batterivatten, vilket är tillräckligt i förevarande fall.

Mina hydrometrar stämde väl överens med båda referenspunkterna utan några justeringar. Med dess föregångare tidigare har jag fått göra vissa justeringar. Mätinstrumentet använder Arkimedes princip och värdet är följaktligen beroende av hydrometerns vikt. Det innebär att i de fall då den visar ett för högt värde så väger den för lite och det kan åtgärdas med lite tejp som extra tyngd på toppen. Visar den å andra sidan ett för lågt värde väger den för mycket och får justeras genom att en del av ”glasdroppen” i botten filas bort med en fin fil.

Min refraktometer, som är ett billigare alternativ från Kina, överensstämde inte mellan de två referenspunkterna. I motsats till en hydrometer, som bör stämma vid båda punkter för att vara användbar, är det framförallt det högre värdet som är av relevans för refraktometerns vidkommande. Då den i huvudsak används för mätning av Boil-SG och eventuellt OG, medan hydrometern mäter hela utjäsningen och även FG. Jag ställde således in min mot 1.040, vilket innebar att jag fick skruva ner den ett par pinnar efter den tidigare kalibreringen mot 0.

Bryggverk

Det var egentligen här det började, som förberedelse inför bryggningen, och en nödvändig sådan dessutom. Ganska snart insåg jag dock att någon bryggning inte skulle bli av utan fortsatte med en fullständig genomgång av min utrustning enligt ovan istället.

Jag har tidigare nämnt att jag har problem med att det bränner vid i bottnen av mitt kokkärl vid bryggning. Än har jag inte lyckats hitta rotorsaken till detta, men dock tillvägagångssätt på hur man får bort det vidbrända. Det finns en del möjliga orsaker som jag avser att se över och åtgärda förhållandevis snart.

För att få bort det vidbrända, det som sitter riktigt ordentligt, funkar inte någon enkel blötläggning med rengöringsmedel. Det har jag provat och skrubbat mig fördärvad, men utan egentlig effekt. Jag har provat starka rengöringsmedel, men dessa gjorde inte heller någon nytta. Till slut blev jag lite smått desperat eftersom, som jag har snuddat vid i tidigare inlägg, det inte var möjligt att genomföra en ordentlig bryggning när överhettningsskyddet slog till följd av den isolering det vidbrända lagret bildades strax över värmeelementet. Jag hittade ett gammalt husmorsknep som jag knappt trodde skulle fungera, men som ändå var värt att prova efter flera andra fruktlösa försök. Något så enkelt som att gnugga det vidbrända området med en sockerbit. Döm av min förvåning när det faktiskt fungerade, förvånansvärt lätt dessutom. Allt som behövs är ett par sockerbitar och lite vatten. Blötlägg området en liten stund, bara för att ge sockret lite fukt att arbeta med istället för att ”raspa” bort det vidbrända. Därefter är det bara att börja gnugga området i cirkelformade rörelser tills det börjar lösa upp sig och skölja av med vatten.

Resultatet i bilderna talar för sig själv. Det finns ytterligare husmorsknep för övrig rengöring. För att få kastrullen skinande blank kan exempelvis bakpulver eller bikarbonat användas tillsammans med vatten. Citronsyra sägs också ta bort avlagringar och liknande.

Det är viktigt att ta sig tid till lite ordentligt utrustningsvård emellanåt. En frekvent parameterkontroll enligt ovan, pH-mätaren som allra tydligast exempel, är verkligen av betydelse för slutresultatets kvalitet. Jag har inte haft någon bestämd frekvens för detta tidigare, utan mer gjort det när andan faller på. En kontroll av detta slag är inte särskilt krävande och tar inte lång tid, vilket gör det till en enkel faktor att ha koll på för processens stabilitet och kvalitet i bryggningen. Framöver kommer jag att göra denna genomgång åtminstone en gång i halvåret och dessutom komplettera genom att införskaffa vikter för kontroll av min lilla precisionsvåg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s