Provsmakning: Chinook Single Hop American IPA

Jag är egentligen ingen expert på provsmakning och saknar väl de verkliga sommelier-kunskaperna, men brukar ändå kunna avgöra vad som är gott och inte med hyfsad säkerhet samt urskilja en del smakelement. Att lära sig mer i detta avseende hade dock inte varit oönskat.

Tyvärr blev alkoholstyrkan något högre än beräknad. Dels eftersom utjäsningsgraden var någon procent bättre (82,5% mot 81% beräknat), men till största delen till följd av en miss i mitt kalkylblad. I formeln för ABV (volymprocent) hade jag missat en parameter som hade hyfsat stor påverkan på resultatet. Märkligt att jag inte har upptäckt detta tidigare. Numera är mina kalkylblad justerade. Således dömt att misslyckas redan från start i detta avseende, vilket följaktligen ledde till att slutresultatet, ölen föll utanför SHBF:s typdefintion för amerikansk IPA. Nåväl, den skulle inte ställa upp i någon tävling och den högre alkoholstyrkan hade ingen negativ inverkan på smaken, varför den ändå var välkommen.

De formler som används för uträkning av volymprocent i hembryggningssammanhang är bara uppskattningar, även om de nog ligger nära verkligheten. En verklig beräkning, enligt Ballings formel, förutsätter att man räknar om vörtstyrkan till extraktinnehåll. Det går att göra förhållandevis enkelt vad gäller OG, men blir värre för FG där man är tvungen att mäta fram extraktinnehållet efter jäsning. Vanliga hembryggare saknar i regel utrustning för en sådan operation varför man istället får använda en uppskattning, baserad på OG och FG. Det finns en enklare och en mer komplicerad formel för uträkning av volymprocent, där den senare sägs ge bättre resultat för starkare öl och är den jag använder. Se formeln nedan och läs mer här och här.

ABV = ((OG – FG) x 76,08 / (1,775 – OG)) * (FG / 0,794)

Batchen delades upp i två fat, varav endast det ena torrhumlades. Skillnaden var markant i såväl utseende som doft och arom efter cirka en vecka. Tyvärr fick jag ingen bild på den torrhumlade delen när den var färsk och nu har de största skillnaderna dessvärre jämnats ut. Aromen från torrhumlen trappades av snabbt, då jag på grund av transport valde att tappa om den till ett nytt fat och humlen blev kvar i det första.

På bilden av ovan syns ett exemplar av den del som torrhumlades och en utan. Som jag nämnde tidigare har skillnaderna i utseende suddats ut och de ser i nuläget exakt likadana ut. Den torrhumlade hade tidigare ett riktigt New England-utseende, men humlejuicen hade ändrat karaktär nu. Båda exemplaren är nu förhållandevis klara, inte som kommersiella öl, men jag vidtog å andra sidan inga särskilda åtgärder för att nå dit. En grym skumstabilitet, troligtvis till följd av vattenbehandlingen och självklart i kombination med en del vetemalt i receptet. Jag har länge använt ungefär 5% vete i min maltkomposition, för i princip alla öl, men aldrig nått ett sådan resultat, varför jag misstänker att det kan tillskrivas vattenbehandlingen. Skummet låg kvar i gott och väl en timme, under hela provsmakningen som jag lät ta lång tid då jag ville ser hur smak och arom förändrades av temperaturökningen. Lagringstemperaturen i keezern ligger på 6 grader, vilket kan vara en något för kall serveringstemperatur för denna typ av ale. Aromintrycken blev starkare efter en liten temperaturuppgång.

Kolsyrenivån landade någon enhet högt, vilket gav en lite stickig munkänsla. Nivån låg mer där man vill ha en lager, på cirka 2,6 volymer, vilket var ett medvetet val och något jag tidigare har föredragit. Framöver kommer jag sänka den till åtminstone 2,4. Den högre nivån dolde också smakerna till viss del.

Arom och doft var, som väntat, subtilare hos den som inte var torrhumlad där jästen stack igenom lite mer. Även om aromen hade avtagit avsevärt hos den förstnämnda så märktes en markant skillnad i styrka mellan de två. Dofterna var de man kunde vänta sig av Chinook-humlen, med citrus, eller grapefrukt som den starkaste delen och därefter inslagen av tall. Därutöver kunde man emellertid även urskilja en viss kryddighet i doften.

Den omedelbara smaken upplevde jag som välbalanserad, framförallt i avseendet beska-alkohol, där ingendera tog överhand eller upplevdes som markant, trots den förhållandevis höga alkoholhalten. Beskan dröjde sig dock kvar lite väl länge och man kunde önskat en lite rundare sådan. Jag kommer prova med First Worth Hopping vid nästa tillfälle. En teknik jag använde frekvent tidigare, när jag körde trekärlsbyggning, men inte har gjort sedan jag övergick till bryggverk, av någon anledning. Tekniken innebär att bittergivan byts ut mot en giva i den första vörten, under lakning och innan vörten kokas upp. Det sägs ge en något rundare beska och även lite smakbidrag.

Med en slutlig vörtstyrka på 1.012, blev ölen så torr som jag önskade. Det lät i sin tur humlen spela den största rollen i smakhänseende, vilket man i regel eftersträvar hos en IPA. Dock kan jag önska ytterligare någon styrka i smaken från humlen, som står i bättre paritet med aromen. Därför kommer jag att justera humlegivan mot kokets slut för ett bättre smakbidrag till nästa gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s