Station för mottrycksfyllning

Någon bryggning blev det dessvärre inte i helgen som gick heller. Jag ber om ursäkt för att jag håller följarskaran på halster så som jag har gjort sista tiden. Planen och min förhoppning är emellertid att en bryggning blir av kommande helg. Istället bjuder jag nu på ett annat, kraftigt försenat inlägg.

Öl tappar jag bara på flaska i undantagsfall. När jag väl gör det så låter jag kolsyran bildas naturligt med fortsatt jäsning i stängd flaska. Det är emellertid en tidskrävande process och lämnar en del, mer än önskvärt åt slumpen. Särskilt vad gäller kolsyrenivå och förfarandet förutsätter att tillräckligt med jäst finns kvar i suspension samt att denna är vid god vigör. En för lång, eller hård kallkrasch riskerar att förstöra i detta avseende, även om det nog hör till ovanligheterna och risken är förhållandevis liten. Men det är alltså svårt att få ett blankt öl vid flaskjäsning.

Ytterligare en nackdel med öl som har jäst på flaska är bottensatsen, sedimentet av jäst som bildas i flaskans botten. Eftersom anledningen till flasktappning, åtminstone i mitt fall, ofta är att ge bort till eller servera andra är bottensedimentet extra tråkigt. Att behöva varna, instruera och förklara att det finns, varför och hur man ska lagra och hälla upp ölen tar lite tjusningen ur gåvan. Bottensatsen gör förstås också att man drar sig från att avnjuta en öl direkt ur flaskan.

I höstas var det senaste tillfället då jag tappade öl till flaska. Men när det sedermera visade sig att endast hälften av flaskorna hade en tillfredsställande kolsyrehalt fick jag nog och beställde mig en mottrycksfyllare. Att jag valde en mottrycksfyllare istället för den mer användarvänliga BeerGun är att risken för syreinsläpp och därmed oxidation sägs vara mindre. Användarvänligheten går kan förbättras avsevärt med några mindre inköp och enklare åtgärder, vilket jag har gjort nedan.

Min mottrycksfyllare beställde jag ifrån Kina till en totalsumma av knappt 400 kr. Det visade sig ganska snabbt, vid ett första trycktest, att den inte höll tätt någonstans. Allt som gick monterades isär och gängorna tätade jag med tejp. T-kopplingen i fyllarens mitt, där pysventilen sitter var fullständigt felgängad, men ändå hårt ihopskruvad. Med mycket kraft fick jag slutligen isär den, men gänghylsan brast och blev fast däri. Jag lyckades hitta en ny koppling för några kronor hos ett byggvaruhus och bytte till denna.

Från Kina fick jag också tag i lösa kopplingar, av samma typ som sitter på Cornelius-fat. Egentligen var dessa till ett annat projekt, men får sitta på mottrycksfyllaren för ökad flexibilitet tillsvidare. Lyckligtvis var gängan och storleken densamma som de ursprungliga nipplarna, så monteringen var enkel. Tanken är förstås att enkelt koppla om, eller koppla på fat och gas med John Guest-kopplingar.

Det ska sägas att jag har valt en förhållandevis enkel lösning i denna station och är väl inte fullt nöjd. Den är dock billig och konstruktionen är som sagt enkel.

Jag började med en enkel snabbtving för strax under hundralappen. I en av de löstagbara plastlocken fäste jag en liten metallplatta med hål för fyllaren, tänkt att utgöra själva hållaren. Därefter placerade jag tillbaka den och fäste, för säkerhets skull, med lim och lät den ligga under tryck en stund.

Skruvtvingens mothållardel var också löstagbar. Den plockade jag bort, vände på och fäste den ner i gammal bänkskiva som jag hade liggandes i källaren. För ökad stabilitet och ett mer estetiskt intryck gjorde jag en liten ”låda” till denna och satte därefter ihop allt igen. I bakkant av bilden syns även hållaren till gasflaskan.

Gängtejp i massor, men till slut höll den tätt. På bilden ovan syns också min nya T-koppling. Mässing var dessvärre det enda jag fick tag i vid tillfället. Det ser inte så snyggt ut, men den fyller sin funktion och eftersom den aldrig kommer i kontakt med vätskan så spelar det inte så stor roll ifall den inte skulle vara direkt avsedd för livsmedel. Gummiband och bussning sitter där endast för att stabilisera och möjliggöra enhandsmanövrering av vredet.

Jag har använt min flaskningsstation vid tre tillfällen nu och har väl fyllt en närmare 200 flaskor. Måste säga att jag är ganska nöjd för tillfället, om än inte fullt tillfreds med lösningen. Jag arbetar dock vidare med en annan konstruktion där jag strävar efter än mindre handpåläggning och hantering. Nu har jag dessutom koll på hur en mottrycksfyllare är konstruerad och kommer istället kunna bygga en ny från grunden enligt mina egna preferenser och önskemål.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s